fredag 17 juli 2009

tänk va tiden går fort men ändå sakta...


Elsy Birgitta Sedin 1957-1999
Inte bästa kortet då man ska knäppa på vanliga kort med telefonen, Men det här togs i juni 1999.

Idag är det exakt 10 år sedan min mamma fick sin hjärnblödning. ca 10:40 lördagen den 17 juli 1999. Ju närmare man har kommit den här dagen så ju mer har man tänkt på henne och vad som har hänt under dessa år. Missförstå mig inte klart jag har tänkt på hon annars också men det är tyvärr ett magiskt streck att komma över. Det är som i rubriken det har gått så fort men ändå så sakta. Svårt att förklara men det känns inte som att det "bara" är 10 år ibland, och ibland känns det som om det "bara" 2-3 år.


Denna "dikt" skrev jag till henne precis efter hon hade avlidit:

Du fanns där för mig då jag hade det svårt,
Jag hade alltid din axel att gråta emot.
Du stöttade mig när det var tungt
Det ska jag aldrig glömma.
När jag var liten bråkade vi
När jag blev större bråkade vi mer =)
Men när jag flyttade till annan stad för att gå i skola blev våran kontakt bättre dag för dag.

Nu i somras var vår kontakt på topp men den försvann lika snabbt.
Sista gången jag pratade med dig sa jag att jag älskade dig.
Du sa att du älskade mig med och att du längtade tills jag kom hem.
Du avslutade samtalet med puss och kram min lilla älskling.
Det var den 2 junli du sa dessa ord. Men två veckor senare blev du medvetslös, Du vaknade aldrig mer!
Du försvann från oss och denna jord den 3 augusti.
Du lämnade oss i stor sorg och saknad, men vi kommer alltid att minnas med med stor kärlek i våra hjärtan.
Vi kommer alltid att älska och sakna dig mamma.
Din dotter Elaine

Ha en bra dag alla som jag känner och även ni andra som är inne här.
KRAM








8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kommer ihåg skolstarten den hösten, min farfar gick bort 4 aug. Och jag vet så väl hur du menar, Trodde jag skulle bryta ihop 28 feb då det var 1 år sedan pappa gick bort, nu nästan ett halvår till är det ännu jobbigare, på något sätt är det som om jag börjar förstå vad det hela faktiskt innebär för mig och resten av livet. På ett sätt känns det som om det hände igår, och man blir så förvånad när man inser att tiden faktiskt rullat på och att man överlevt fast det inte känns så vissa dagar. Massa styrkekramar nu och sköt om dig /Helena (www.varvardag.blogg.se)

Nissen sa...

Tiden går verkligen fort och vilken härlig bild du hittat. Be Bettan scanna den så har du den på datorn oxå. Kommer ihåg den sommaren. Jag pratade med henne när ni var söder ut och hon satt utanför huset. Känns som igår. Puss och kram tjejen.

Malin sa...

Vad fint skrivet av dig. Sitter med tårar i ögonen. Du är väldigt lik din mamma utseendemässigt. Iaf på den bilden :-)

Elisabet sa...

Tänk att det redan är 10 år! Men man saknar dom inte mindre för det, kram på dig

MiansArt sa...

Tänk att det gått så lång tid.... och samtidigt känns det som en evighet.... Vi var på väg söderut när R ringde o berättade... vi hamnade som i chock...
Spralliga, härliga Birgitta som alltid kom in som ett yrväder o rörde om lite....Vad mycket roligt vi hade!!!
Tänker ofta på henne.
Och framför allt! Blir väldigt påmind om henne när jag träffar dig.
KRAM

Elaine sa...

Tack alla för era fina minnen och kramar =)
Helena: jag kommer också ihåg hösten, det var helt underbart och ha er runt mig då skolan började igen.
Tommy: Minns du då du & Martin skjutsade mig till tåget då jag skulle till Strömstad. Mamma & pappa var ute och åkte flotte. Vi svängde förbi dom nere vi granvågsniporna. Kortet är iallafall därifrån.
Malin: Jag tror jag är väldigt lik min mor både utseendemässigt men även personligheten =). Iallafall om man frågar dom som hann lära känna henne =).
Bettan: Nä det har du helt rätt i.
Maria: Det tar jag som en komplimang att jag påminner om henne =). Ja hon kunde verkligen vara en orkan =). Stort tack än en gång för hjälpen med kortet.

KRAM TILL ER ALLA

Virre sa...

Sitter här med tårar i ögonen.
Saknar "mamma" massor.
Jag fick ett gosedjur, ett stort lejon som hon hade vunnit, som hon sa att den skulle mitt barn få när/om jag fick några.
Hade den kvar i sin skyddsplast ända till den dagen jag kom hem från BB, då tog jag fram den & gav den till Nova.
Finns såååååååååå många minnen =)
Massor av pussar & kramar till dej Sis
Älskar dej.

Nissen sa...

Ja just det. De hade det skoj där nere. Finns mycket roligt att minnas runt henne:) Det roliga är ju att se hur hon lever vidare i er barn och hennes barnbarn. För både utseendet och en hel del av personligheten märks ju av i er alla:)